MVU

Historik och utveckling

Våren 1996 bildades Arbetsgruppen för en Mottagning för män i Uppsala på frivillig basis för att svara mot behovet att möta mäns problem, inte minst de problem som var relaterade till mäns våld mot kvinnor. Arbetsgruppen bestod av män som representerade olika yrkeserfarenheter av relevans för mäns problem. Under flera år verkade den för att finna en ekonomisk och organisatorisk bas för verksamheten. Samtidigt skaffade sig gruppen erfarenhet av det direkta behandlingsarbetet riktat till männen. Under hand blev det tydligt för Arbetsgruppen, dels att verksamheten skulle bedrivas som ett professionellt erbjudande, dels att man skulle fokusera på våld.Under år 2000 fick Arbetsgruppen äntligen luft under vingarna i och med det projektanslag som beviljades av staten (Näringsdepartementet/Särskilda jämställdhetsåtgärder). Senare beviljades motsvarande anslag av Uppsala kommun. Tät kontakt etablerades med Alternativ til Vold i Oslo (ATV)som under de första åren bestod med avgörande utbildning, konsultation, handledning och inspiration.Under hösten 2001 bildades Mansmottagningen mot våld i Uppsala – MVU som en ideell förening för att utgöra den organisatoriska grunden för verksamheten. Arbetet tog fart på många sätt, med gruppbehandling, bedömning och behandling av enskilda ärenden, utökat samarbete med socialsekreterare, kriminalvården/frivården, familjerådgivningen, polisen m fl, samt utbildning och information för olika grupper.Under våren 2002 stabiliserade och utökade Mansmottagningen sin verksamhet väsentligt, intresserade inbjöds att bli föreningsmedlemmar, styrelsen utökades med både män och kvinnor, ett fungerande nätverk bildades, och fler medarbetare knöts till den aktiva verksamheten.I augusti 2002 öppnades en regelrätt mottagning i egna lokaler, med något så självklart som en adress och ett eget telefonnummer och med en tydlig och stabil efterfrågan på mottagningens tjänster. Och under hösten fattade Uppsala kommun ett för landet unikt beslut att ekonomiskt stödja en fristående verksamhet med fokusering på våldsbehandling. Vid årsskiftet 2002-2003 fanns en förhoppning om att en övergång från projekt till etablerad verksamhet skulle kunna förverkligas, men den ekonomiska basen för verksamheten visade sig inte alls vara tryggad. Trots kommunalt, regionalt och nationellt intresse för mottagningens våldsbehandling, uteblev ändå nödvändiga och förväntade medel från alla dessa tre nivåer.

Under 2004 passerades dock ytterligare milstolpar. För första gången valdes en helt fristående styrelse med tydligt formellt ansvar för föreningen, som särskiljer ledning och beslut från den kliniska verksamheten. Genom projektanställning knöts vissa administrativa resurser till vardagsarbetet för att avlasta den behandlande personalen. Utbildnings-, föreläsnings- och informationsverksamheten utökades väsentligt.

2005 blev inte bara det år då mäns våld fick medialt intresse. Behandlingsverksamhten expanderade och regeringen visade intresse för Mansmottagningens verksamhet. Samverkan på nationell nivå med forskare samt med Manliga nätverk och Riksorganisationen Sveriges Professionella Kriscentra för Män blev under året allt viktigare. Ett projekt, finansierat av Allmänna Arvsfonden, Pappa-projektet, med fokus på barnperspektiv, föräldraskap och våld kom också till stånd och bildade starten på en mer barnorienterad profil på MVU.

Året 2006 sammanfattas som det dittills mest intensiva i Mansmottagningens historia. Den första nationella konferensen om professionell behandling för våldsbenägna män genomfördes i Uppsala, med regeringsstöd både ekonomiskt och innehållsligt. Konferensen dokumenterades i en rapport, forskning och utvärdering initierades och samverkan utvecklades med nationella krafter för att ge männen adekvat vård och behandling. Ett systematiskt pappaarbete med gruppverksamhet för fäder med våldsproblem kom till stånd, och ett stort nätverk kring pappa-verksamhet bildades. En jubileumskonferens hölls på temat ”ungdom bakom våldet”. MVU bidrog också till olika former av kunskaps-och kompetensutveckling till olika studerandekategorier. MVU anlitades också för att genomföra utbildning i S:t Petersburg, med SIDA-medel.

Under 2007 utökades verksamheten ytterligare, både vad gäller antalet besökare och antalet studiebesök och utbildningstillfällen. Fler män än tidigare kom till mottagningen för enskilda samtal, och fler män deltog i grupperna. Ökningen var hela 45 %. Pappa-projektet etablerades som en stabil och uppmärksammad verksamhet. Mottagningens nätverk blev allt större, både för vardagsarbetets del och för frågor om utbildning, utveckling av våldsbehandling, nya mottagningar, forskning mm. Styrelse och medarbetare lade ner energi på projektansökningar för särskilda uppdrag, och flera av dessa ambitioner har fallit väl ut. Å ena sidan kunde MVU glädja sig åt denna uppmärksamhet och tacksamma projektbidrag för olika verksamheter. Å andra sidan kunde Mottagningen ännu inte grundas på en trygg ekonomisk bas. Under året öppnade ytterligare mottagningar i landet med namnet ”Mansmottagningen mot våld i …” Mottagningens konsekventa fokusering på våld förde med sig att man tydligare uppmärksammade även andra former av våld, även om man aldrig tappat huvudintresset för mäns könsrelaterade våld. Årets slutade med beslutet att flytta till nya lokaler för att ge plats för utökad verksamhet.

Året 2008 öppnade starkt med att flytta hela verksamheten och färdigställa de nya lokalerna. Det innebar att man med ( alltför ) knappa resurser skulle bedriva verksamhet samtidigt som alla praktiska problem med lokalbytet. Därtill startades ett antal intressanta och viktiga projekt, tex utbildnings- och partnerprojektet.Pappaarbetet övergick från projekt till reguljärt program vilket också innebar att den sk mammakontakten blev obligatorisk då det finns berörda barn med i problematiken.  Den ekonomiska basen kunde inte heller under 2008 tryggas utan fick lita till kortsiktiga och ofta öronmärkta projektmedel. Intresset för MVU:s verksamhet var stor i landet.

När 2009 sammanfattades i verksamhetsberättelsen, visar det sig att den tunga ekonomiska situationen återigen på ett oskäligt sätt har präglat året. Arbetet har dock fortskridit, med ständigt ökande antal män – och kvinnor – som besöker mottagningen. Mamma-och partnetkontakt blev en självklarhet i säkerhets-och stödjande syfte. Även en gruppbehandling för utsatta kvinnor genomfördes. Antalet studiebesök, informationer, utbildningar och konsultationer har ökade och detta har skett både lokalt i Uppsala kommun och Uppsala län, liksom i övriga landet. När arbetet med våldsdömda män i gruppbehandling efter nio år hade upparbetats till välfungerande rutiner, sade Kriminalvården, som sedan många år genom avtal bildat en viktig ekonomisk grundsten, sade upp sitt avtal med MVU för att ersätta det med ett eget program, IDAP. Samtidigt ökade erfarenheterna av att bemöta olika sorters våld: kvinnors våld, mäns våld mot andra män, mäns och kvinnors utsatthet för våld, bl.a. i samkönade relationer. Året slutade med att bidrag beviljades till flera projekt som framför allt skulle genomföras under 2010 och åren därefter. Bland annat beviljade Allmänna Arvsfonden medel för att fördjupa barnperpektiven i behandlingsarbetet.

Under 2010  fortsatte verksamheten att utvecklas. Både behandlingsdelen och i de olika projektarbeten som pågick. Utvecklingsdimensionen i MVU:s profil blev allt tydligare, mycket pga att det helt enkelt var det som kunde finansieras med hjälp av projektmedel. Men den grundläggande obalansen i ekonomi gick inte att blunda för; kärnverksamheten hade ingen tydlig och någorlunda trygg bas som möjliggjorde en långsiktighet i planering och genomförande av verksamheten.

I början av 2011 slutade Hans Åberg , en av eldsjälarna och drivkrafterna bakom Mansmottagningen, sitt arbete som verksamhetsansvarig vid Mottagningen. I slutet av februari hölls ett evenemang för att avtacka och uppmärksamma hans gärning. Verksamhetens mottagning och behandlande funktion har bedrivits som tidigare medan den utåtriktade rusta av olika skäl har legat på sparlåga. Den ekonomiska obalansen mellan projekt- och kärnverksamhet kvarstår och ingen tydlig långsiktig finansieringsbas kan skönjas. Under året har av ekonomiska skäl tyvärr antalet direkt engagerade medarbetare minskat trots att efterfrågan på behandling och stöd varit konstant och stabil. Under hösten påbörjades också ett översyns- och utvecklingsarbete i syfte att, där det finna behov, förändra och utveckla verksamheten. Verksamhetsområdet med behov och efterfrågan förändras vilket ger nya krav och förutsättningar för MVU. Utvecklad differentiering ( och bedömning ) av problematik/problematiker och metoder samt förbättrad  matchning däremellan är enkelt uttryckt det som präglar den väg vi ser framför oss för att utveckla verksamheten och verksamhetsområdet. Medel från Länsstyrelsen gav stöd till utvecklingsarbetet. Resultatet av utvecklingsarbetet hoppas vi ska kunna realiseras under 2012. Flera intressanta samarbetsprojekt med olika kommuners socialtjänst har varit aktuella.

Vid årsmötet i mars 2012 togs ett beslut om att ändra namn till MVU, Mottagningen mot våld i nära relationer i Uppsala. Bakgrunden var att även om män är helt dominerande bland de som söker hjälp kan även kvinnor sedan några år tillbaka söka hjälp vid MVU. Namnändringen var helt enkelt en anpassning till vår praktiska verklighet. Namnändringen innebar ingen förändring vad gäller värdegrund eller syn på våldet.

Sedan 2014 finns vi på ny adress och fortsätter vår verksamhet, fokuserar alltmer på gruppbehandling.

Under 2014-15 avslutade Mikael Nordh, en mångårig veteran på MVU, sitt engagemang för att gå vidare med egen verksamhet.

Under 2015 förändrade vi insatserna på MVU till att bli mer strukturerade och satsar mer på gruppbehandling.

Sommaren 2017 flyttade MVU sin verksamhet till bättre anpassade lokaler i Kungsporten, Uppsala. Verksamheten fortgår med grupp-, individ- och partnersamtal. Vi har i förhandlingar med Uppsala kommun nått förslag om en utökad öppen mottagning. Beslut om detta tas i oktober 2017 i Socialnämnden.